Det är söndag. Vilket betyder att det imorgon är måndag. Och jag måste gå till jobbet. Jag kan inte ens börja förklara hur jävla tungt det är att vara där. Jag får panik. På riktigt. När jag inte är där orkar jag hålla min fasad, men när jag är där är allt så påtagligt, jag blir så hårt påmind om vilken jävla misslyckad person jag är. Jag har kämpat i så många år med att bara försöka få någon stabilitet i mitt liv. Men gång på gång så får jag ett sånt här slag i magen. "tyvärr vi lägger ner din tjänst" eller "tyvärr vi har inte råd att anställa någon på en fast anställning". Jag orkar verkligen, verkligen inte göra om det här. Det känns så himla onödigt, ska jag börja om nu för att om några månader helt säkert få gå igen och börja om ännu en gång.
Jag är knäckt. Jag är gråtfärdig. Jag är bäst på att hålla min fasad, men när jag är på jobbet går det inte. Jag är så nära bristningsgränsen där så jag vill bara fly. Fly, fly, fly. Orkar inte. Vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska klara av det här. Det här jobbet var så mkt mer än bara ett jobb. Det var här det skulle vända, äntligen skulle jag få ordning på allt. Men nu står jag här igen. Igen!
Fuck it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar